8 - 7

Haveri i Alundalägret...

U-herrarna svarade sent på måndagskvällen för tidernas kollaps då en till synes bergsäker 6-3 ledning i mitten på den sista perioden förvandlades på några pinsamma minuter till förlust med 8-7.

Vad hände undrar nog många? Ja vad hände eller rättare sagt vad hände inte i fråga om hårt jobb och fokus?

Vi i det röda laget har iallafall ingen aning...

Stor eloge till det tappert kämpande Hagunda som uppstod från det döda och bjöds på denna tre poängare.

Vi visste på förhand att såna här matcher är svåra att vinna. Man möter ett lag som har nio utespelare och där dom flesta passerat sitt zenit som innebandyspelare för längesen men som krigar i 60 minuter och som har teknik och rutin i massor.

Får man inte upp farten och tar jobbet fullt ut så får man problem.

Trots att vi tjatade om detta före matchen, under matchen och även efter matchen så blev det precis så. Vi tog inte jobbet och vi respekterade inte våra motståndare fullt ut utan gick lite på halvfart och tog inte löpningar eller höll våra positioner.

Vi är ett mycket bättre innebandylag på alla positioner... nästan iallafall... men det är på planen det avgörs och Hagunda slet som djur matchen igenom och gör det bra efter deras resurser.

Hatar när man efter matcher pratar om "dessa ska vi ju slå med en fem-sex mål..." när man precis har förlorat med 8-7... Det var precis det som hände denna kväll.

Man måste vara ödmjuk inför varje uppgift om man ska hänga med i toppen av en serie. Nu har vi kastat bort två raka matcher för att vi inte riktigt tar motsåndarna på allvar och jobbar stenhårt i 60 minuter. Så onödigt att slänga bort matcher på det här viset.

Nu var det nära att det ordnade sig ändå då vi leder med både 3-1 och 6-3 men slarvar bort det iallafall.

Vi tar det från början av denna eländiga kväll...

Jonte Öhrn snärtade in 1-0 innan vi bjöd på kvitteringen.

Jonas Gelin pillrade sedan in 2-1 och Viktor Elm skickade in 3-1 från bakplan och vi var på väg ifrån och det kändes som om vi trots allt skulle få igång spelet och farten... men det blev inte riktigt så...

Hagunda utnyttjade ett power play och ett stillastående försvar fram till 3-3 som var ställningen inför sista.

Vi var lite molokna i paus men kände ändå att det kommer ordna sig om vi skärper till oss. Vi gjorde lite ändringar och fick lite bättre fart och mer krävdes inte för att vi skulle springa ifrån detta Hagundalag. Jocke Stenhall stänkte in 4-3 i krysset och Öhrn bombade in 5-3 innan Hampus Andersson snurrade runt och dunkade in 6-3 på volley.

Nu var det bra fart och Hagunda var tröttkörda.

Saken var biff, steken skulle inte vändas...

Jo det var precis vad den gjorde...

För vad händer? Jo vi börjar lalla på planen och tror att allt är så där klart som det bara ska vara... Men då måste man fortsätta spela på samma sätt!

Hagundas rutinerade garde fick vittring och tackade och tog emot och fem otroligt snabba mål gav underläge 6-8 och ingen fattade vad som hänt.

Inte spelarna och framförallt inte coacherna... Det kanske var en coachmiss att vi inte gick ner på folk tidigare eller att vi hade för många från start... vi vet inte...

Martin Storäng avslutade eländet med en säker straff till 8-7 i slutsekunderna.

Men detta var ett sällan skådat haveri som är så svårt att smälta och det kanske ni som läser detta har förstått...

Men får bara coachen sova lite nu kommer det säkert kännas bättre imorgon... Men usch vad jag hatar såna här jobbiga och onödiga förluster när det inte är bra motstånd som gör att vi förlorar utan att det beror på oss själva att vi inte gör jobbet fullt ut när vi ändå tagit oss till Allianshallen kl 21.30 en måndagkväll... gonatt!